Trots att det var gratis så kom inga skolklasser. Vi hade under våren skickat mejl till tusentals musiklärare och skolor så framförhållningen var det inget fel på. 2 veckor efter skolstart bedömdes, kanske felaktigt, som mindre stressigt än våravslutningstider. Att för skolan boka upp helger är också alltid knepigt. Det gällde också att få en tid på Stadion då det fortfarande är hyfsat varmt väder. De tusentals ukulelerna finns där, de hänger på väggen i musiksalarna så vi får trimma konceptet och komma igen!
UKUZUKI-metoden
I mitten av 1980-talet ledde jag i Umeå ukulelekurser för 4-åringar. Metoden är säkerligen bekant. Den finns även för fiol och flöjt, men kallas då av någon anledning Suzuki-metoden!!? ;-). 4-5 ungar (med varsin förälder) satt på golvet i ring och spelade och sjöng. Föräldrarna fick med sina barn själva hitta på texterna och vi höll oss mest till 1-ackordslåtar (öppet ackord, D6, vänsterhanden tar inget grepp utan håller bara om ukulelens huvud). Ett band höll ukulelen på plats på magen och barnen blev genast musikanter. Så här kunde det låta (melodi: Row, row, row your boat): ”Ro, ro, ro din båt långsamt nedför ån. Vacker, vackert, vackert, vackert. Livet är ett spån.” Vi spelade och sjöng Broder Jakob, En bonde i vår by, Kalle Anka satt på en planka, etc. Häromåret tog jag en öl på Lottas Krog i Umeå och en kille stor som en lagårdsdörr serverade: ”Är det inte Thomas?” sa han. Jo. ”Du lärde mig spela ukulele!”, vilket han har fortsatt med. Det var kul att höra. Han var 4 år 1987.
Blockflöjt i all ära. Det är ett vackert, men faktiskt svårt instrument även om det finns en fin och enkel pedagogisk tanke med flöjter. Blockflöjt var en gång ett relativt billigt instrument, men sedan 1990-talet då ukuleler började säljas i 6-pack för 800 kr så har ukulelekurvan bara pekat rakt uppåt. Detta, i kombination med att populärmusikens idoler gärna trakterar ukulele magnum (stor 6-strängad ukulele, även kallad gitarr), har gjort sitt för instrumentets popularitet. Dess bärbarhet icke att förglömma.
